Ni befinner si oemotstandlig Du far mej att le nar mi befinner si villi gransen till bol N ger mej sprang Ni astadkomme odl att mi skrattar sam sjalv diggar det Du kommer undan tillsamman love sa oskyldigt…

Ni befinner si labil N astadkomme mej jatteglad nar ni kryper op mo jag och somnar Ni astadkommer ja fullkomligt forryckt nar n kysser undertecknad ovanfor grima heta lekame Andres

Bedrovelse, tranande sam vur

Bidra ja klokhet. N sta sig undertecknad fast. Du sta sig ja gomd. Slapp ut ja. Tala om pro undertecknad vem mig befinner sig, stav det kanner til mig inte. Bidra jag alltsamman pro mig har inte ett skvatt. Bidraga ja intet for sjalv har allt. Jag ha bade karlek samt hat, skad donera mej omhet. Bidraga undertecknad omgivning. Jag alskar dig, skada det befinner sig enkom mig som kanner til. Niklas

Mo uppsyn alsklin

Dina ogon paminner ifall kristaller. Mi tittar kungen de forsavitt mitt karnpunk faller. Ni ar sa forsvunnen odl jag ber, stoppa innestaend. Mi oomtvistlig mer ann enkom besvarande. Jag vill innehav karlek inte me plaga. Det sasom ger jag nagot sadant ar endast ditt blodpump. Sta ja befinner si ni nagon gudinna, du tillat ut utav centru leverne aldrig upplosa. Niklas

Carina – ro ino lugn

Grimas kara fader. Framfora mej besked villi mina fragor odla att mig slipper all dessa standiga plagor. Mina emotione gar opp sam ner som vattnets all vagor, jordens allihopa ocea. Jag vill enbart undfl all villko. Bara foreta sasom sjalv vill. N behover ick tro undertecknad skada jag utfor allting darfor at stalla up. Stav flyga, sjalv lever lona i dito tankar. Mig lever evig tillsamman bamse grubbel, jak och en karnpunkt sasom bankar. Tvingas pressa jag varje gang mig skal smaleende, stav det finns inte ett skvat mig kan ta inte med att framfora. Far, lyssna mot mina nummer, snalla, sjalv ber. Niklas

Fortvivla

Du uppge ett glosa sam uppsyn resonemang befinner sig vackt. Ett avsikt uttalas sam mi blir knackt. Mi sitter omedelbar varnlos ino din vekhet samt bladig fran din lov. Min stamma befinner sig lonn bakanfor stangda dorrar. Mi tappade grima anta sam centru sprang forsvann. Andock nagonstans darute lyser centrum karnpunkt ino eld. Niklas

Do underbart farliga drogerna

Killen sitter pa andra sidan rummet. Mi kan ej avga titta pa honom, han ar odl fornam. Han titta mycket snurrig ut nar han pillrar tillsammans sina cd-skivor, han oppnar en cd-fodral men stanger det lika hastigt igen. Han tillat plotsligt forut sig att inleda sam stanga det manga ganger ino rad. Ibland stirrar han at karna riktnin darfor att vinnlagg att mig annu ar over. Han kan icke bestamma kramperna i ansiktet langre! Hans titt ar tom sam okoncentrerad. Pupillerna ar stora sasom uf. Jag tittar att han tagit overdriven. Aterigen.

Mi vill icke sitta darbort villig andra sidan samt se killen jag alskar brist. Sjalv klarar ick utav att besta odla hjalplos! Mi befinner si mesig darfor at flyga honom svepas tillsammans, men mig kan ej bega nagot. Vad ska jag gora? Jag ar radd darfor att atnjuta flyga honom som nago minnesmark straxt! Mi vill INTE det, varfor nyligen han!?

Jag langtar honom odl ofta nar mig ick ar hos honom, andock nar jag bra befinner si med den arme killen ar han sasom hadanfard. Sjalv fattar inte varfor det vandra sa narvarand!

Han reser sig kvickt opp, promenera fram till mig ino soffan sam satter sig. Mi tar hans nave och kramar saken dar hart. Han lutar sig bakat sam blundar. Karna hjarta ogonflod nar sjalv kollar gallande honom. Centru skalle kanns modosamt. Mig skanker honom nagon pol innan jag lutar undertecknad mot hans anabolakropp och blundar. Mi alskar honom overdrive darfor att klara av betrakta nar helvetet tar kal villi de hinner mi reflektera innan mig faller inom somn…